| Namn |
Jockum Beck |
| Födelse |
1604 |
Varberg, Halland, Götaland, Sverige, Europa  |
| Kön |
Man |
| Titel |
1627 |
- Jockum Beck studerade först vid Leydens och sedan vid tyska universitet, blef hofjunkare 1627 samt lehnsmand på åtskilliga slott, slutligen 1639 på Kristianstads.
|
| Comment |
1645 |
Alunbruket, Andrarum, Tomelilla Kommun, Skåne Län, Skåne, Götaland, Sverige, Europa |
- År 1645 fick han privilegium att anlägga alunbruk, sedan han företagit vidlyftiga resor till Tyskland, England och Italien för att studera bästa tillverkningssättet för framställandet af alun, och använde sedan så stora summor vid anläggningen och skötseln af det ofvan nämnda verket, att tillgångarna slutligen så medtogos, att han efter att ha nödgats dels förpanta, dels försälja de flesta egendomarna och dels för bekommande af
ytterligare lån måst lämna långifvarne vissa pannors afbrukning, men för dessa lån fått betala 12. 16 till och med 20 procents ränta, slutligen måste öfverlämna allt till kreditorernas
förvaltning, med den påföljd, att efter ett par tiotal af år affärerna så administrerats, att skulderna, långt ifrån att vara minskade genom afbetalningar, tvärtom ökats, hvilket hade en mängd processer till följd.
|
| Comment |
1658 |
Roskilde, Sjælland, Danmark, Europa |
- När Danmark till Sverige afträdde Skåne, blef hr Jockum Beck till Sandarum, Andrarum, Torup och Bosjö kloster svensk undersåte, och från honom härstamma de svenska ätterna Beck och
Beck-Friis.
Denne mans lif företer ett märkvärdigt bevis på förgängligheten af all mänsklig lycka.
Han var på sin tid Skånes rikaste man och hade ärft en ofantlig förmögenhet, nämligen 14 större säterier i Skåne och Halland samt 7 i Danmark, uppskattade till öfver 3,000 tunnor
hartkorn*, och fastän han hela sitt lif sträfvade att föröka densamma, var han dock vid sin död utfattig.
Första gången gift med Else Grubbe till Hofdala, ärfde han med henne denna egendom samt Torup och Bosjö kloster.
Svärfadern, Sigvard Grubbe, deponerade 2,000 daler i Andrarum till ett stipendium vid Lunds katedralskola, hvilket kapital ökades af grefvinnan Christina Piper **, som sedermera var ägarinna af Andrarum.
I sitt andra gifte, med Else Friis till Klågerup och Torup, dotter till Christian Jörgensen Friis, Danmarks rikes råd och kansler, bekom hr Jockum äfven stor förmögenhet.
* Hartkorn är ett taxerings- och beräkningssätt i Danmark. Tre tunnor utsäde svara emot en tunna hartkorn, nämligen säde å 1 t:a råg, 1 t:a korn och 1 t:a hafre.
** Grefvinnan C. Piper lät 1715 på sig öfverflytta bankens fordran i Andrarum, och började sedan tillösa sig den ena obligationen efter den andra, tilldess hon hade nära hela godset i förpantning. År 1725 kom hon i besittning af bruket och tillverkade årligen 5,000 tunnor alun. Det var således hon som skördade frukterna af gamle Jockums sträfvanden samt grundlade därigenom den sedermera ökade storartade Piperska förmögenheten.
Vi tro oss lämna de säkraste uppgifterna om hr Jockums och hans släkts görande och låtande genom att låta samtida och dem själfva tala, och vi anföra därför ur arkivens gömmor några spridda drag.
Kansleren Christian Friis var mycket anlitad i diplomatiska värf. Så var han danske konungens ombud såsom fadder vid Gustaf II Adolfs kristning.
Vid fredens afslutande i Knäröd var Friis en af danske konungens underhandlare samt sedan tre gånger sändebud till Sveriges ofvan nämnde konung.
Fransmannen Charles d’Ogier skrifver i sin dagbok 1634, då han var franske ambassadören grefve d’Avaux följaktig på dennes resa till Sverige:
Salvius berättade oss mycket om den noggrannhet i ceremonier, svenskarne måste iakttaga vid underhandlingar med sina grannar. När möte hålles med danskarne, måste det utsättas på någon bro, som åtskiljer bägge rikena. Några plankor upptagas midt på bron, så alt det är en öppning emellan legaterna. Det har en gång händt, att danske cansleren Friis, för att visa sin konungs företräde, först utropat dess hälsning till de svenske, men detta uttyddes tvärtom såsom tecken till
undergifvenhet.
Riksrådet friherre Christer Bonde, som hade i uppdrag att aflämna berättelse om tillståndet i Skåne, Halland och Blekinge efter Roeskildeska freden, skrifver från Bordsjö den 19 augusti 1658 till konungen:
Uti skogsbygden, nordvest från Cimmershamn, ligger välb:e Jockum Becks gård, Andrarum, och derest med det sköna alunbruket, för hvilkets skull han samma gård bygt hafver. Detta bruk kan jag Eders Kongl. Maj:t icke annorlunda beskrifva, än att der ligger en oändlig flock af alunmalm,
så att, om den rätt brukades, kunde den väl räcka till alt fournera hela verlden med alun. Han hafver ock dertill ett stort förråd på skog, hvilken, till att bespara, en stor del torf brukas att sjuda med, hvilket strax ofvanför berget med mycket besvär hämtas. Berget är högt och situeradt vid en liten vacker ström, hvilken situation gifver den commoditet, att han intet behöfver göra någon grufva, malmen att utlaga, utan vinner densamma kall, utan att någon eld, på den sidan som åt elden vetter, hvarest bingarne strax äro lagde, så att
luten lakas af malmen, sedan den är rostad och deruti införd.
Detta verkets liggning, så vid gräfvare- som vid sjudarehusen, är så väl anlagdt och med sådan bekvämlighet bygdt, att jag icke ville mista för ett stort, hvad jag samma verk sett hafver. Allt vattnet, som till sådant förnämsta reqvisilion är, löper igenom pipor till de orter der det behöfves, utan
att luten icke allenast ifrån bringarne till sjudar-husen, utan ock utur pannorna uti alla kar och bingar der det vara måste, hvilket allt stora penningar kostar att bygga, men besparar äfven en stor del af omkostnaden uti alunens tillverkande.
Denne Jockum Beck är en vacker, beskedlig och vettig man, hafver också rest till Tyskland, England pch andra orter der alunverken äro, att han sig en fullkommelig vetenskap om sådane verk hafver förvärfvat, så att jag måste bekänna, att han är deruti helt fundamental.
Men deremot är att beklaga, det han i stället för det han tillförne hafver varit den rikaste man i Skåne och haft öfvermåttan sköna gods, så der som i Halland, är han nu dera alla icke allenast qvitt, utan ock dertill med stor gäld belastad, till hvilkens betalning han ingen annan esperance
hafver än detta bruk, hvarför ock tvänne hans kreditorer deruti äro immiterade, som genoni rättens dom en förmån för de andra bekommit hafva, hvilka bruka samma verk med sitt eget förlag, och skola göra sig af vinsten betalta.
Han besvärar sig öfver dem högeligen, att de honom deruti ej rätt handtera, bruka verket sakta, göra omkostnaderna stora och sälja deremot alunen för halfva värdet, hvilket till stor del väl sannt är, hvarföre mig oförgripligen nödigt synes
att Berg-Collegium något deruti toge och ställde sådana ordres alt som sig borde blefve försatt och honom skedde hvad skäl och rätt kan medbringa.
Eljest, såsom all omkostnaden, som på alunen går, kommer på hans räkning, och hans vinst derför så mycket ringare blifver, så att skulden dess senare blifver inbetalt, är jag förorsakad för honom, nu som förr, underdånigst att intercederá, det Kongl. Maj:t några års tullfrihet för alunen nådigt meddela ville, till dess man finge se, huru med samma bruk blifva kunde, Hvad som af samma alun till samma land förskeppas, det lastas in vid hans hamn, två mil derifrån belägen, Kiviken benämnd.
|
| Comment |
1670 |
- Om hans svåra ekonomiska belägenhet under denna processlid vittnar nedanstående, af oss ur Riksarkivet hämtade bref af d. 30 april 1670 till konungen:
Stormegtigste Konung
aller Nådigste Herre,
Den wtrolige Storre Nöd, Som jag med hustru och barn af Mangell för Lifss medell wdhstår, J det iag eij Någet af Gud och mit Eget må Nydä, wden på det Elendigste Trakteräss förorssakär mig at iag wndherdånigst anssöker Ederss Kongl.
Maij:tz. Och ydmygäligest bedher at Hand for Gudh och Retwissänss Skyldh ordinerar mig meddeler, Så till Min med Hustrwess och barnss ophold, som ochsså till minä Så wichtige Sakers wdhtförändhe, Som eij wthan meddell, fuldkommeligen kan blifvä, af migh producerat, Nådigst J hwkommändiss at wi A:o 1667 Och Sedhän Som OiTte her Edherss Maij:tz Deducerat hafwer, huorledess wj De facto Ehrre Depoosiderade, Och at brwket Huarfra Meddelerne Omssider skall komma, possideras af insufficente folck, Och iag Eij Nochssom känd beklaga, hwar förssömmelig Sammä wärk Bearbeijdäss, Så det Som oflfteste
Står gandske Stilla, hwilket med brefue derfra Stedet er at bewijssä; Och derförre 1 tide Nådigst remederas, Och iagh wthi all wnderdånighed Er Edherss Kongl. Maij:tz
Aller wnderdånigste och plichtschyldigste wnderdån
Jockom Beck.
|
| Död |
1682 |
- När hr Jockum slutligen afled, stod hans lik obegrafvet i två år i brist på medel att värdigt och efter tidens sed fira likbegängelsen.
Vid Becks död nedsattes en likvidationskommission. Af dennas handlingar synes, alt den ursprungliga lånesumma, som Jockum Beck upptagit, belöpte sig till 35,267 daler, men genom fördelar, som han i lifstiden tillerkänt sina borgenärer
såsom medintressenter i bruket, hade de uppburit 48,075 daler, således långt utöfver fordringarna.
Detta oaktadt, tillerkände dem kommissionen fordringar till ett sammanlagdt belopp af 52,648 dalers kapital och 35,046 daler i resterande räntor.
Till den grad gynnades borgenärerne af kommissionen, att de under åren 1682—1697, då bruket förvaltades för deras räkning, icke allenast fingo sina nyskapade fordringar ersatta, utan
dessutom ett sammanlagdt belopp af 194,756 daler i kontanta penningar.
Vid Skånes öfvergång till svensk provins iakttogs icke alltid rättvisa och billighet mot de danske godsägarne, hvilka alla mer eller mindre misstänktes för tillgifvenhet för sitt gamla fädernesland och voro blottställda för trakasserier af
ämbetsmännen in. fl., hvilka togo parti för adelns vederdelomän.
Endast detta kan förklara orsaken, hvarför Jockum Beck icke kunde frigöra sig från fordringsägarnes tyranni.
|
| Begravning |
18 Aug 1711 |
Andrarum, Tomelilla Kommun, Skåne Län, Skåne, Götaland, Sverige, Europa |
- Fredagen den 18 augusti 1711
blef begrafvum och Jordt kastedt
uppå Salig Vällbårne Hr Jochum Beck.
Dito Salig frue Else Frihs.
Dito Salig Vällbårne Hr Jacob Beck.
Dito Salig Jungfrue Else Beck. hvilke
länge hade varitt bijsatte uti Kyrckjan.
|
Ursprung  |
|
| Anfader & Anmoder |
|
| Person-ID |
I3105 |
KlappKarlsson |
| Senast ändrad |
11 Feb 2024 |
1604 - 1682 (78 år)
